Vilken fantastisk jul det blev!
Tack alla nära och kära som gjort vår jul så underbar och ljuvlig.

Jag tycker inte det är länge sedan jag njöt av att få ta på mig en av mina nya fina höstkappor och vira in mig i en mysig snygg halsduk. Men så står man genast där i raggsockor och tjocka vantar, och den snygga kappan är för tunn...
Ännu en helg har nu gått, men en mysig sådan. Isabelle bodde här och vi handlade och slog in julklappar, lagade god mat, lyssna på musik och var på bio och såg Marmaduke; verkligen en grymt rolig film om en Grand Danoua (ursäkta stavningen, men en väldigt stor hund i alla fall) som bara vill bli omtyckt.
Isa hade en fantastiskt snygg fårskinnsliknande väst på sig från H&M som definitivt seglade sig in på min "vill ha"-lista.

Kontraktet för huset är äntligen påskrivet. SKÖNT! Var verkligen en gigantiskt sten som lättade från bröstet. Nu ska det bara göras besiktning på tisdag, men om inget hänt de senaste två åren, så borde det vara ganska lugnt. Håll tummarna!!!

Tredje ljuset är ju i alla fall tänt nu. Lycka till alla ni som har julhandel kvar att göra, för nu är det bara 12 dagar kvar. Lucia stundar imorgon - 11 nätter före jul!
Vi får be för att det inte händer några fler hemska saker inne bland Stockholms gator, eller någon annanstans heller för den delen, utan att vi får en lugn och mysig jul.

För er som inte känner mig, så kan jag berätta att jag ÄLSKAR julen. Det är den absolut bästa och mysigaste högtiden enligt mig. Den är lugn, vacker, glad och härlig.

Som ni vet ska vi ha visning här nästa vecka så jag har inte riktigt dragit igång med pyntande i år, men i morse kunde jag inte riktigt hålla mig längre utan hämtade in en adventsljusstake, lite juldukar, grytlappar och en tomte till öppna spisen. Då jag placerade ut dessa saker fick Carolas julmusik fylla huset och äntligen känns det som att julen närmar sig.

Trevlig advent allasammans.

För den uppmärksamme så dök det upp en ny kategoriknapp här högst upp i bloggen för några dagar sedan som heter "Dryckoteket". Titta gärna in där!

Gång på gång, på gång, på gång är färdtjänsten som ska ta min syster till och från jobbet försenad. Är det inte för fel på bussen, så är det halt, eller bortglömt, eller samkörning eller någon annan ursäkt.
De verkar kunna göra precis som de vill utan några som helst konsekvenser. Det kan väl inte spela någon roll om de handikappade kommer försent..!
För att inte tala om vissa chaufförer. Ibland är det som om de tror att de kör varukartonger eller drickabackar. De hälsar inte, tittar inte, bryr sig inte.

För ett år sedan skulle jag och min syster på julkonsert i Globen. Vi hade beställt färdtjänstbuss till en timma innan så att vi skulle ha gott om tid. När bussen fortfarande inte kommit 20 minuter innan konserten skulle börja, fick jag kasta in oss i pappas bil, som tack och lov stog hemma, och tokköra bort, hitta parkering och vi hann precis.
Inte nog med det. När vi seden är på väg hem igen ringer en busschaufför och frågar var vi är? 'Om ni inte lämnat oss kan ni ju inte hämta oss?' sa jag, men det ansåg inte chauffören som skrev bom-körning på oss.

Jag tycker verkligen synd om alla som är beroende av dessa turer för det fungerar verkligen inte som det ska.

Tisdag. Den dag som många tycker är överflödig. Långt från förra och nästkommande helg.
Men inte idag.
Från och med nu ska denna tisdag få vara tisdagen med stort T.
Varför inte göra också en vardag till en fest? ;)

Nu är det helg! Helg, helg, helg. Åh vad jag ska njuta.
Vi ska fixa klart det sista på tomet inför vintern (vi har ju i och för sig redan snö hemma som legat hela veckan, men, men...)
Ikväll ska jag på middag hos Nathalie B. Åt lunch med Turid idag. En bra fredag helt enkelt.

Trevlig helg alla!

För alla er som vill ha er ett gott skratt idag!

Trånga stövlar....

Oscar ber sin dagisfröken hjälpa honom att ta på sig sina stövlar innan han skall gå ut.

De är jättebesvärliga att ta på och fröken måste verkligen göra världens ansträngning för att utföra uppdraget.

När äntligen stövlarna sitter på så säger Oscar:

- De sitter på fel fot!

Fröken tror inte sina ögon när hon konstaterar att det är som Oscar säger, stövlarna sitter faktiskt fel.

Hon drar som en dåre i 3 minuter för att ta av dem och börjar om med en superansträngning för att sätta på dem igen.

Till slut är de på plats.

Då säger Oscar:

- Det är inte mina stövlar!

Fröken andas djupt och lägger locket på känslorna för att inte skada lilla Oscar som tittar på henne med fiskblick.

- Ok, säger hon, vi tar av dem då!
 
Och sätter igång med samma träning som tidigare.

- Varför sa du inte det tidigare? frågar hon när hon är klar.

 

Oscar svarar då:

- Det är inte mina stövlar, det är brorsans, men mamma vill att jag skall ha dem!

Fröken börjar gråta och med mycket behärskat, fast bestämt sätter hon på stövlarna för en tredje gång.

Sedan lyfter hon upp Oscar, sätter på honom jacka, mössa och halsduk och frågar:

- Var är dina vantar?

- Jag la dom i stövlarna!

Jag tycker att det är ganska otroligt att så fort snön faller från himlen här i Stockholm så kallas det för Snökaos.
Alla tåg kan plötsligt inte köra, alla billister blir helt inkompetenta att hålla sig på vägarna och ingen tar sig till eller från jobbet.
Och nu pratar vi om någon centimeter snö som knappt håller sig kvar på marken innan den töar bort.

Jag hoppas och längtar till ännu en snörik vinter. Tar man det bara lugnt i trafiken så är det inte så mycket svårare att köra än på barmark. Tänk ett ägg under pedalerna. Vad är vackrare än en krispigt vt mark mot en klarblå, solrik himmel?