Vår på riktigt!
Ikväll efter middagen tog vi en premiärtur i båten och fiskade för första gången i år. Sjön var spegelblank i en ännu lyssande sol mot en isande ljust blå himmel.
Vi fick ingen fisk på de två timmarna vi var ute, men det gjorde inte så mycket. Det var vackert, skönt, lugnt och man uppskattar vår tomt ännu mer.
I helgen var vi på en fotostudio tillsammans med Isabelle som fick blir stylad och fotad. Bilderna blev helt fantastiskt fina. Men så var ju modellen väldigt snygg också.
Mörker i våren
Hur kan allt var så mörkt när solljuset starkt silar in genom fönstret?
Den blå himmelens livsglädje dold i en känsla av sorg.
Tiden går så fort, som ett direkttåg utan stopp. Ibland faller någon av på vägen, men alla andra måste fortsätta framåt.
Först när det oförutsägbara och dystra händer kan man förstå att uppskatta det man har.
En kollega gick hastigt bort igår. En fantastisk människa som alltid var glad, oavsett hur stressigt det kunde vara.
Stämningen här på kontoret är låg och tyst. Alla kände henne på något sätt efter 30 år på företaget.
Vila i frid Maria.
Syster
Var försiktig och vet att jag tänker på dig.
Håll dig högt upp och så långt ifrån vatten du kan.
Det finns bara en av dig.
Hur lyckas jag alltid?
Så ligger jag där. Smärtan än obeskrivlig. Trots att stugan är så liten så har vardagsrummet aldrig känts mer avlägset. Som en rullstolsbunden som fallit ur sängen och inte kommer någonstans och jag tänker att det är här, på den kallaste platsen i huset, jag kommer att få stanna till någon saknar mig. Kanske imorgon när jag inte kommer till jobbet. Kanske senare. Varför lämnade jag mobilen i soffan när jag gick till köket? Båda fötterna känns brutna, helt av. Kan jag kanske kråla mig upp för trappen? Brännmärken i händerna som om det varit asfalt och inte en matta jag fallit på. Ryggen värker ner i rumpan och axlarna likaså. Det här är inte sant... Sakta börjar förståndet efter det oförklarliga och plötsliga fallet på tröskeln återvända och jag märker att jag faktiskt kan röra både ben och fötter. I en lång och inte helt smärtfri ansträngning kommer jag slutligen upp och konstaterar att jag är lika klumpig som jag alltid varit. Ena foten är nog stukad, såren i händerna svider men är inte så farliga och den stelnade ryggen börjar slappna av. Jag överlever ännu en dag. Från en sak till en annan vill jag tacka för en väldigt trevlig påsk fylld med god mat och massor av godis!
Våren är alltid så speciell
Våren är alltid så speciell. Det mörka försvinner sakterligen medan det ljusa tar över. Snön smälter bort och fram kommer ett bortglömt minne av grönt med knopp av krokus och snödroppar. Fåglarna börjar sjunga igen, vattnet svalla, svanarna återvänder och likaså haren.
Även människorna kommer ut från sitt vinterskal. Lager efter lager av tjocka kläder och halsdukar tas av och näsorna letar ständigt efter den lilla solglimten som värmer där man finner lä. Gärna på en uteservering, där stolarna ställts ut just som den sista snögnuttan börjat smälta.
Det är också mycket förhoppningar som sjuder. Man planerar semestern, alla middagar som ska intagas i trädgården, planteringsprojekt, altanbyggen, picknickar, fest med vännerna och allt som hör sommaren till. Våren blir en ända lång väntan på den sommar man just börjat ana.
Men ingenstans i denna planering räknas det allt för vanliga regnet in. De kalla, blöta dagarna som sätter käppar i hjulen för alla dessa idéer och projekt man längtat efter att få genomföra. Så kommer snabbt hösten och vintern, och oavsett hur fina dagarna då ter sig, så kan de aldrig mäta sig med en varm solig sommardag. Plantering och festhållning i kall slasksnö är helt enkelt inte samma sak.
Många blir nere. Man stänger in sig hemma så fort man slutar jobbet, som man för övrigt går till när det är mörkt och går hem från när det är bäcksvart. Det bylsas på varma kläder, brassar element, tänds ljus och görs allt för att få den där varma, ljusa känslan.
Men så kommer då våren igen, och oavsett hur många regniga somrar vi varit med om så spirar hoppet än en gång om den årstid som nalkas.
Själv ska jag plantera örter och grönsaker, grilla mycket, fiska och bada en hel del och självklart bara ta det lungt ute på altanen med ett glas iste och en bra bok. För visst får vi väll sol?
