Ca 60 stycken

3 dl vispgrädde
3 dl strösocker
1 dl sirap
1 msk kakao
0.75 dl turkisk peppar, (hårda
lakritskarameller)
2 tsk smör
200 g mörk choklad
Havssalt

Gör så här

Nu bär det av på Oskars födelsedagspresent - Kryssning med Marit Bergman. Middag och musik, kan det bli bättre?

Hipp hurra för min underbara man idag!
När jag först träffade honom var han bara 22år. Idag fyller han 28!



Älskar dig /     

Så var man gräsänkling nu. Oskar stack iväg till England imorse med ett gäng kompisar för att dricka en massa god öl och titta på fotboll. Avundsjuk? Jag? Nej inte alls..!

Maten igår på Nalen var helt fantastisk. Renkalven jag åt så gott som smälte i munnen och servisen var trevlig och snabb. Man fick dessutom en smak/aptit-retare bestående av rökta räkor, aioli och fänkål. Klart pluspoäng!
Filmen, Inception, som vi såg var en av de bättre jag sett på länge. Spänning rakt igenom och lite klurig så man fick tänka till. Se den!

Ikväll blir det jordgubbsdaiquiries. Mums!

Trevlig helg!

Två månaders äktenskap. Två hela månaders äktenskap. Inte riktigt klokt hur fort det går.
Så vad är då annorlunda från innan vi gifte oss:

• Vi bor i samma hus
• Vi har samma bilar
• Vi följer samma tv-serier
• Vi har samma vänner
  men
• Oskars har fått nytt jobb
  och
• Garderoben har nog fyllts på en hel del

De två sistnämnda hade troligen hänt oavsett giftermål.

Däremot tror jag att jag älskar Oskar en gnutta mer. Jag trodde nog inte att det gick mer innan, men så här efteråt så är det ändå lite mer än tidigare.

Så sammanfattningsvis så är äktenskapet det samma som ett förhållande - bara lite mer..!

Det är så fruktansvärt hemskt att vi inte tar hand om de i samhället som faktiskt behöver det mest. Dels de handikappade som vi placerar på någon lämplig plats som egentligen är totalt olämplig för dem, men det får ju inte kosta något.
Sen har vi de gamla.
Idag i Expressen visas en bild upp på den mat man får på ett ålderdomshem: 3 köttbullar och en torr klump potatismos. Mat som inte skulle ätas av någon som hade något val. Dessvärre har inte åldringarna på hemmet det. De får gott trycka i sig den maten som serveras och vara tacksamma för det.
Samtidigt sitter de som besudlar samhället och skadar andra genom olika brott i våra fängelser och får rena lyxmaten i jämnförelse. Var ligger våra prioteringar och rent och slätt det sunda förnuftet?

Expressen frågade en fråga också: Är du rädd för att bli gammal? 92% hade svarat JA och om vården ska få se ut som den gör så håller även jag mig till den gruppen.

Det här med väder är verkligen ett samtalsämne som det inte finns något slut på. Det fungerar att prata om i alla samhällsgrupper och åldrar;
5åringarna är övelyckliga över pölarna av regnet, backarna av snö och kunna bada i den varma sommarvärmen. Bönderna vill ha värme och sol för växtligheten, men inte vara utan regn för då torkar allt ut. Semesterfirarna njuter av soliga dagar medan de till slut kan ta han om alla "måsten" när det regnar.

I lördagskväll njöt jag av det otroliga åskvädret som dundrade fram över Stockholm. Blixtrar slog ner för fullt runt vårat hus och åskan dundrade som en mäktig röst i den mörka natten.
Jag tycker att det är ett mysigt och fantastiskt magiskt spel av naturen som är vackert och enastående.
Det tycker inte alla.
Många är oroliga eller kanske rent av rädda för åskan, vilket jag kan förstå. Den är maktfull och okontrollerbar. Folk, djur och byggnader blir ibland träffade av den med olika utgång och i värsta fall dör de eller brinner ner.
Men för mig är att vara rädd för åska lite som att vara rädd för mörkret. Utan mörker skulle man inte kunna få en sådan där mysig vinterkväll med tända ljus och en levande brasa. Det är helt enkelt inte samma sak i ljuset. Sen kan man inte vara rädd för mörkret i sig utan det är var som finns i mörkret, alltså illasinnade människor, som kan göra dig ont.

I och för sig är jag en av de få som också gillade förra vintern; det massiva snötäcket som svepte in över vårat land och lade sig som en kall, isolerande mur. Jag älskade det. Äntligen en riktig vinter så att vi slipper de annars så otroligt gråa och slaskiga månaderna. Knakande under fötterna, bitande kyla i kinderna och glittrande vitt överallt. En vit jul, en vit januari, februari och en bra bit in i mars.
Strunt i att jag körde i diket med min annars så pålitliga fyrhjulsdrivna bil. Strunt i att de gemensamma kommunikationerna inte gick som de skulle, eller över huvud taget för den delen. Strunt i taken som inte stod emot den tunga snön. Vi fick en riktigt, gammal hederlig vinter. Sådanna som det skrivs om i barnböcker och syns i gamla svartvita filmer. Sådanna som inte finns längre…

Vädret kan man tycka vad man vill om. Det finns där, vi kan inte göra ngt åt det och om vi känner efter riktigt noggrant så skulle vi nog inte vilja det heller. Vad skulle vi då prata om?

Hittade en artikel om en svart familj som just fått sitt tredje barnet. Dock är det barnet vitt!

Inte albino, utan helt vit.

Otroligt vad som kan hända.



Foto från aftonbladet.se