Vilken helg, och vecka där till.

I tisdags var vi, tillsammans med Turid, på invigning av nyrenoverade biografen Rigoletto. Balkongen är nu inredd med skinnfåtöljer och har även en bar så du kan ta dig ett glas vin till filmen.
Det bjöds på popcorn, snacks, dryck och förhandsvisning av filmen Cockpit med bland andra Jonas Karlsson. Riktigt rolig svensk film som har premiär i mitten juli.
På vägen dit parkerade Oskar bilen och lämnade sitt kontokort i automaten för att det skulle gå smidigare när vi skulle åka därifrån igen… Tack och lov ringde en snäll människa till mig, då vi ju hade samma efternamn, och berättade att hon hittat detta kort. Skönt att det faktiskt finns ärliga människor som tar sig tid att leta upp nummer och vänta kvar.
Väl hemma var det en fantastisk solnedgång. En sådan här om dagen får nog vem som helst lycklig!

Några dagar innan, på lördagen, var vi på Gröna Lund med Sofie och Karl. Det var riktigt roligt, även om jag tycker att det är lite halvjobbigt i vissa av attraktionerna. Men jag åker dem än dock!
Det är ganska fascinerande hur fantastiskt dåliga folk är att gå i trapporna upp till lustiga huset tycker jag. Som Sofie sa: ”Har de svårt att se mönstret när de väl är i trapporna, eller förstår de inte att det finns något mönster över huvud taget?”. De fick nämligen stanna trapporna för ungefär varannan person.
Hur som helst, blev det en lyckad kväll.

Nu i lördags var vi på skyttebana i Västberga, där jag fick prova på att skjuta med 7 pistoler och ett gevär. Jag fick det i julklapp av Oskar och det var otroligt roligt. Och jag var ganska bra också; bättre än de flesta. Totalt blev min slutpoäng 28. Oskar fick 34.
Vi fick bland annat prova pistolen James Bond brukar använda, Revolvern från filmen Polisskolan och geväret som militären och polisen använder sig av.
På kvällen åt vi god lax hemma hos mamma, pappa och Isa tillsammans med Gustav, Fredrik och Ulf.

I går, i det underbara och vädret, om än lite blåsigt, så var vi ute hela dagen. Det blev en stor omgång skräp till tippen, krattning och plantering av lökar och fröer.
Vi var en sväng till Kattis kolonilott och på en fika på Vårliden.
På kvällen, efter middagen, tog vi en sväng med båten som vi nu skaffat elmotor till! Det var jättemysigt att tyst smyga sig fram över det stilla vattnet. Batteriet räckte genom ån, bort genom nästan hela Långsjön och tillbaka hem igen, vilket allt som allt tog ungefär en timma.

¨

För två helger sedan var vi en sväng till England. Vi såg Phantom of the Opera på torsdagen, som i år firar 25 år, där Peter Jöback just nu har huvudrollen. Fantastisk föreställning och verkligen sevärd.
Susanne och Jon kom in till London och såg den tillsammans med oss och Camilla, som vi bodde hos i Shepards Bush.
Fredagen ägnade vi åt Londons butiker och på kvällen gick vi ut och åt med Camilla och Andreas på Busaba Eathai.
På lördagen åkte vi ut till Reading och hälsade på Susanne och Jon i deras hus och på söndagen var det dags att åka hem.
Vår weekend gick otroligt fort men den var väldigt trevlig och lite annorlunda.




Hoppas ni får en trevlig (och kort!) arbetsvecka.

Ikväll efter middagen tog vi en premiärtur i båten och fiskade för första gången i år. Sjön var spegelblank i en ännu lyssande sol mot en isande ljust blå himmel.
Vi fick ingen fisk på de två timmarna vi var ute, men det gjorde inte så mycket. Det var vackert, skönt, lugnt och man uppskattar vår tomt ännu mer.

I helgen var vi på en fotostudio tillsammans med Isabelle som fick blir stylad och fotad. Bilderna blev helt fantastiskt fina. Men så var ju modellen väldigt snygg också.


   
  

Hur kan allt var så mörkt när solljuset starkt silar in genom fönstret?
Den blå himmelens livsglädje dold i en känsla av sorg.
Tiden går så fort, som ett direkttåg utan stopp. Ibland faller någon av på vägen, men alla andra måste fortsätta framåt.
Först när det oförutsägbara och dystra händer kan man förstå att uppskatta det man har.

En kollega gick hastigt bort igår. En fantastisk människa som alltid var glad, oavsett hur stressigt det kunde vara.
Stämningen här på kontoret är låg och tyst. Alla kände henne på något sätt efter 30 år på företaget.
Vila i frid Maria.

Våren är alltid så speciell. Det mörka försvinner sakterligen medan det ljusa tar över. Snön smälter bort och fram kommer ett bortglömt minne av grönt med knopp av krokus och snödroppar. Fåglarna börjar sjunga igen, vattnet svalla, svanarna återvänder och likaså haren.
Även människorna kommer ut från sitt vinterskal. Lager efter lager av tjocka kläder och halsdukar tas av och näsorna letar ständigt efter den lilla solglimten som värmer där man finner lä. Gärna på en uteservering, där stolarna ställts ut just som den sista snögnuttan börjat smälta.
Det är också mycket förhoppningar som sjuder. Man planerar semestern, alla middagar som ska intagas i trädgården, planteringsprojekt, altanbyggen, picknickar, fest med vännerna och allt som hör sommaren till. Våren blir en ända lång väntan på den sommar man just börjat ana.

Men ingenstans i denna planering räknas det allt för vanliga regnet in. De kalla, blöta dagarna som sätter käppar i hjulen för alla dessa idéer och projekt man längtat efter att få genomföra. Så kommer snabbt hösten och vintern, och oavsett hur fina dagarna då ter sig, så kan de aldrig mäta sig med en varm solig sommardag. Plantering och festhållning i kall slasksnö är helt enkelt inte samma sak.
Många blir nere. Man stänger in sig hemma så fort man slutar jobbet, som man för övrigt går till när det är mörkt och går hem från när det är bäcksvart. Det bylsas på varma kläder, brassar element, tänds ljus och görs allt för att få den där varma, ljusa känslan.

Men så kommer då våren igen, och oavsett hur många regniga somrar vi varit med om så spirar hoppet än en gång om den årstid som nalkas.

Själv ska jag plantera örter och grönsaker, grilla mycket, fiska och bada en hel del och självklart bara ta det lungt ute på altanen med ett glas iste och en bra bok. För visst får vi väll sol?

Nja, kanske inte riktigt än men nog får man vårkänslor när snön börjar smälta, solen tittar fram, fåglarna kvittrar och, kanske framför allt, det är ljusare om dagarna mycket längre tid. Och det blir bara ljusare och ljusare i fyra månader till framöver!


Här hemma firades idag den stundande våren med en promenad och korvgrillning i Tyresta by, tillsammans med en stor skara människor som tänkt samma sak... Hur som helst var det mysigt och skönt att få komma ut lite.

Dessutom fick sig vår stuga nya köksgardiner i en ljust grå färg med grenar och fåglar i grått och vitt. De är en aning trasparenta vilket gör att det inte tar för mycket av utiskten, för den är ju ändå det huvudsakliga här hemma. Anledningen till att vi står ut att bo i detta kalla skjul. Vad tycks?


  

Våren får mig alltid att börja fundera på vad som ska göras och förändras. Det är allt från att huset ska få sig en ordentlig storstädning, vilka och hur många örter och grönsaker som ska odlas i år och om garderoben kanske skulle behöva rensas lite igen, till att frisyren kanske skulle få sig en uppdatering eller är det jag gör dag ut och dag in vad jag vill hålla på med.
Jag tror det kan vara ganska bra att fundera igenom allt ibland för att inte en dag stå där och ångra något. Ok, att håret blev smultronblont förra sommaren kanske inte var en bra förändring, men då vet jag ju i alla fall att jag inte ska göra om det!
Men alla jobb, texter och uppdrag man gör kräver ju ofta ut- och omvärdering, så varför inte göra det samma med sitt liv som man ju lever mitt upp i?

Nej bättre att klura ut och ändra något nu än att se tillbaka och ångra sig senare. Fånga dagen kan ju vara svårt, men fånga året kanske är lite mer uppnåbart.

Nog djupt, i förra veckan såg vi Snow Patrol. Enotroligt bra konsert på Münchenbryggeriet. Den var mysig och intim med bra ljusshow och otroligt bra låtar. Jag måste säga att deras musik är otroligt mycket bättre live än på skiva. Sångaren hade en fantastisk röst och jag är väldigt glad att ha sett dem.
Irländska förbandet Ram´s Pocket Radio var en rolig överaskning också som jag varmt kan rekommendera.

Vi har även sett biofilmen En gång i Phuket som var en kul svensk film. Ganska förutsägbar där trailern redan avslöjat det mesta, men man fick säg ändå många skratt. Mycket är nog för man känner igen sig i filmen.
Likaså är det med serien 30 grader i Februari som går på TV nu. Den är så härligt sarkastisk och svart mitt i det soliga Thailand att man inte kan göra annat än att älska dem.

Nu ska jag få sätta tänderna i en alldeles nybakad surdegsbaguett Oskar just tagit ut ur ugnen.