I veckan som var kom vår enormt stora och härliga balkong på plats som jag redan nu känner kommer bli nästa sommars paradis. Jag har för mig att den är cirka tolv gånger tre meter så det blir gott om utrymme till både solande och middagar. Stolparna i aluminium sätts dit denna vecka så då kommer fler bilder, men grunden till dem grävdes det och gjöts i början på förra veckan.

Vi har även varit över till andra sidan viken, till Gudöterassen, och spanat på vårat nya fina boende. Det kändes väldigt bra att vi äntligen har ett så pass stort hus att man faktiskt kunde se det därifrån!

Hålen grävda för de kommande aluminiumstolparna som kommer matcha vårat balkongräcke i auminium och glas.

 

Bilden knäpptes innan balkongen kom dit. Vår lilla stuga är den just bakom den blåa containern.

 

Nu har vårat vackra, grå Hajom-fönster kommit på plats och det blev precis lika fint som vi hoppats på. Hajom är ett öppningsbart fönsterparti som man skjuter åt sidan istället för att öppna som en dörr.

Vi har även fått upp en del hörnfoder på panelen och panelen i sig är i stort sett klart bortsett från där garaget ska sitta.

Sen så försvann ställningen kring huset sakta men säkert igår också och fram trädde huset i hela sin prakt. Jag kan verkligen inte få nog av att titta på det och tänka ” här ska vi faktiskt bo!”.

 

 

Det grå Hajom-fönstret som blir utgången till balkongen. Plintarna ska gjutas i nästa vecka till den.

 

Vi har dock fått panel på plats på en kortsidan av huset, där det saknades. Vi har fått en väldigt fin grå ytterdörr. Det lilla fönstret i vårat sovrum är på plats och hängrännor sitter på taket. I går kväll tyckte vi skym att vårat Hajom-fönster kom på plats i mörkret också och det ska undersökas vidare i kväll.

Vi beställde kakel i helgen också. Det grå och vita toner i stora badrummet, vitt och svart i lilla badrummet och grönt i hallen. De känns tidlösa och något vi inte kommer att tröttna på. I alla fall inte på ett gäng år.
Det här med kakel var inte det lättaste. Vi är bundna till Konradssons genom Götenehus och bokade tid hos dem för att just detta. Vi kommer dit en eftermiddag efter jobbet och hon som ska hjälpa oss hälsar inte ens. Hon drar bara fram standardkaklet och villa att vi ska välja vilket av dem vi vill ha i vilket rum. När vi är intresserade av alternativ får vi suckar och stön till svar och hon är inte ett dugg intresserad av de inspirationsbilder vi har tagit med för att visa vad vi är ute efter. När vi säger att vi gärna har marmor eller liknande i hallen, får vi bara till svar att de inte säljer natursten. Vi förklarar att det inte måste var det, utan kan likna istället, bara det är liv och färg i det. När hon då drar fram en grå död stenplatta ger vi upp.
Vi kontaktar Götenehus som i sin tur kontaktar Konradssons marknadschef som ringer upp och ber om ursäkt. Han frågar vad vi är ute efter och två dagar senare har vi alternativ och prover på väg hem i brevlådan. Det är service! Vi hade kanske otur med säljare (som inte vill sälja…) men de ordnade upp det snyggt. Vi har gått från att vara otroligt negativa till väldigt positiva och nu känner vi oss helt nöjda med allt vårat kakel. Framför allt hallen som kommer att bli så fin!

Garaget vet vi inte riktigt status på. Det skulle lyfts samtidigt som huset men det är fortfarande en tom grop där. De räknar på grund och hur de ska lösa den ritning de gjort. Uppföljning kommer.

 

 Grå dörr!

 

Det lilla sovrumsfönstret

Och så stod det till slut ett hus där. Så som vi väntat och längtat, diskuterat och bråkat, skissat och önskat. Nu är det äntligen på plats.

I torsdags, den andra oktober, klockan sex på morgonen kom väggarna flygandes en efter en genom luften på lyftkranen arm och på plattan tog snickaren emot dem och fick dem på plats. Klockan åtta på kvällen stod sedan vårat hus där med takpapp på.

Huset är stort. Oerhört stort. I alla fall när man jämför med vår stuga som står bredvid. Men vilket hus som helst hade känts stort i jämförelse med stugan. Vi har hur som helst pratat med våra grannar och alla verkar tycka att det är fint. De säger åt mistonde det. Vi får hoppas att de fortfarande tycker det när garaget kommer också. Då blir huset femtio procent större.

Garaget ja. Det skulle också ha monterats i torsdags, men Götenehus behövde räkna på grunden igen då det kommit fram till att den konstruktion de ritat blev för dyr att genomföra om inte vi betalde nästan en kvarts miljon till… Det varken kan eller vill vi så nu vet vi inte riktigt vad som händer och när.

Vi har fått så många och trevlig besök de här dagarna. Stefan, Björn, Ulf, Mats, Viktor, Tilde, Tomas, Leif, Wilhelm, Kattis, farmor, Micke, Mia och Marcus. Även Andreas, Hanna och Saga som vi tyvärr missade i lördags. Tack för att ni kom förbi och för alla lyckönskningar!

Det känns overkligt, fantastiskt och härligt att äntligen se vår dröm växa fram. I mars är det inflyttning och plötsligt känns kommande vintern hanterbar. Man kan se ett slut.

 

 

 

 

Så är vår platta äntligen på plats och vi kan börja skönja vårat hus. Självklart inte utan en viss hicka innan då markkillen, så sent som på måndagen förra veckan, åter fått fel ritningar av Götenehus och placerat golvvärmefördelaren i våran klädkammare istället för under trappen. Han fick riva upp armeringen och dra om rören igen och hann tack och lov i tid till gjutningen i fredags förra veckan, den 19 september.

Idag håller de för fullt på att resa betongväggarna som är de väggar som kommer vätta mot mark i och med att det är ett sluttningshus och på torsdag nästa vecka, den andra oktober, kommer de äntligen att resa vårat hus!

Lite bilder:

 

 

 

 

 

 

 

 Fortsättning följer…

Våren är alltid så speciell. Det mörka försvinner sakterligen medan det ljusa tar över. Snön smälter bort och fram kommer ett bortglömt minne av grönt med knopp av krokus och snödroppar. Fåglarna börjar sjunga igen, vattnet svalla, svanarna återvänder och likaså haren.
Även människorna kommer ut från sitt vinterskal. Lager efter lager av tjocka kläder och halsdukar tas av och näsorna letar ständigt efter den lilla solglimten som värmer där man finner lä. Gärna på en uteservering, där stolarna ställts ut just som den sista snögnuttan börjat smälta.
Det är också mycket förhoppningar som sjuder. Man planerar semestern, alla middagar som ska intagas i trädgården, planteringsprojekt, altanbyggen, picknickar, fest med vännerna och allt som hör sommaren till. Våren blir en ända lång väntan på den sommar man just börjat ana.

Men ingenstans i denna planering räknas det allt för vanliga regnet in. De kalla, blöta dagarna som sätter käppar i hjulen för alla dessa idéer och projekt man längtat efter att få genomföra. Så kommer snabbt hösten och vintern, och oavsett hur fina dagarna då ter sig, så kan de aldrig mäta sig med en varm solig sommardag. Plantering och festhållning i kall slasksnö är helt enkelt inte samma sak.
Många blir nere. Man stänger in sig hemma så fort man slutar jobbet, som man för övrigt går till när det är mörkt och går hem från när det är bäcksvart. Det bylsas på varma kläder, brassar element, tänds ljus och görs allt för att få den där varma, ljusa känslan.

Men så kommer då våren igen, och oavsett hur många regniga somrar vi varit med om så spirar hoppet än en gång om den årstid som nalkas.

Själv ska jag plantera örter och grönsaker, grilla mycket, fiska och bada en hel del och självklart bara ta det lungt ute på altanen med ett glas iste och en bra bok. För visst får vi väll sol?

Nja, kanske inte riktigt än men nog får man vårkänslor när snön börjar smälta, solen tittar fram, fåglarna kvittrar och, kanske framför allt, det är ljusare om dagarna mycket längre tid. Och det blir bara ljusare och ljusare i fyra månader till framöver!


Här hemma firades idag den stundande våren med en promenad och korvgrillning i Tyresta by, tillsammans med en stor skara människor som tänkt samma sak... Hur som helst var det mysigt och skönt att få komma ut lite.

Dessutom fick sig vår stuga nya köksgardiner i en ljust grå färg med grenar och fåglar i grått och vitt. De är en aning trasparenta vilket gör att det inte tar för mycket av utiskten, för den är ju ändå det huvudsakliga här hemma. Anledningen till att vi står ut att bo i detta kalla skjul. Vad tycks?


  

Våren får mig alltid att börja fundera på vad som ska göras och förändras. Det är allt från att huset ska få sig en ordentlig storstädning, vilka och hur många örter och grönsaker som ska odlas i år och om garderoben kanske skulle behöva rensas lite igen, till att frisyren kanske skulle få sig en uppdatering eller är det jag gör dag ut och dag in vad jag vill hålla på med.
Jag tror det kan vara ganska bra att fundera igenom allt ibland för att inte en dag stå där och ångra något. Ok, att håret blev smultronblont förra sommaren kanske inte var en bra förändring, men då vet jag ju i alla fall att jag inte ska göra om det!
Men alla jobb, texter och uppdrag man gör kräver ju ofta ut- och omvärdering, så varför inte göra det samma med sitt liv som man ju lever mitt upp i?

Nej bättre att klura ut och ändra något nu än att se tillbaka och ångra sig senare. Fånga dagen kan ju vara svårt, men fånga året kanske är lite mer uppnåbart.

Nog djupt, i förra veckan såg vi Snow Patrol. Enotroligt bra konsert på Münchenbryggeriet. Den var mysig och intim med bra ljusshow och otroligt bra låtar. Jag måste säga att deras musik är otroligt mycket bättre live än på skiva. Sångaren hade en fantastisk röst och jag är väldigt glad att ha sett dem.
Irländska förbandet Ram´s Pocket Radio var en rolig överaskning också som jag varmt kan rekommendera.

Vi har även sett biofilmen En gång i Phuket som var en kul svensk film. Ganska förutsägbar där trailern redan avslöjat det mesta, men man fick säg ändå många skratt. Mycket är nog för man känner igen sig i filmen.
Likaså är det med serien 30 grader i Februari som går på TV nu. Den är så härligt sarkastisk och svart mitt i det soliga Thailand att man inte kan göra annat än att älska dem.

Nu ska jag få sätta tänderna i en alldeles nybakad surdegsbaguett Oskar just tagit ut ur ugnen.

Återigen fredag. Det ska bli så otroligt skönt med helg. Jag har varit lite dålig i hjärtat i veckan så Oskar har varit gullig och tagit hand om mig på kvällarna.

Igår kväll mådde jag riktigt bra så vi fick massor gjort. Garderoben är i stort sett klar med dess lådor och krokar. Nu saknas bra två hyllor (ena redan inköpt), så är vi All set!
I köket ska Oskar ha satt upp hyllor idag mellan skåpen, vilket kommer frigöra en massa yta på bänken. Perfekt för alla våra köksredskap.
Han har också fått upp en hylla i hallen till mössor etc. Som vädret är just nu så kanske inte mössor behövs snart däremot. Här inne i stan regnar det.

Eftersom vi har en köksstol som skrivbordsstol just nu, så köpte jag en dyna på lunchen idag från HOME. En vanlig svart, men jag tror att det blir skönare att sitta där ett tag då. Oskar har snart suttit i två hela dagar á 10 timmar och stirrat på skärmen (för jobbets räkning), så dynan kanske kan bota lite träsmak.

Imorgon är det dags för andra chansen. Jag har egentligen tre favoriter som jag hoppas på tar sig till final; Pernilla Andersson, Jenny Silver och Linda Pritchard. Men man kan ju bara få med två, så Jenny och Linda väljer jag nog då. Pernillas låt är fin, men har ingen chans i stora Eurovision.

Trevlig helg!