Tidig morgon igår, långt innan väckarklockan skulle ringa, vaknade vi av en mansröst som ropar på hjälp utifrån sjön. Det är ett något avlägset ljud som tränger igenom den mörka natten och in genom våra lövtunna väggar.
Vi rusar upp och Oskar hämtar rep, spade och spett för att ta sig ut och rädda den ropande mannen. Ropen hörs högre där ute men efter att ha lyssnat en stund så är det nog ändå inte hjälprop vi hör. Det är ett brölande som kommer från vassen på tomten, och där ligger ett litet skadad rådjurskid. Ytterligare en bit bort stryker den stora räven omkring och man kan nästan ana hur den slickar sig om nosen i väntan på sitt byte.
Oskar skrämmer iväg räven och går till kidet för att se om vi kan hjälpa det. Rådjuret blir rädd och försöker resa sig, men faller ihop efter ett par steg. Ena benet är alldeles blodigt.
Oskar tar sig tillbaka in och vi ringer efter viltvårdaren som kommer lite senare. Det har då blivit ljust och man kan konstatera att det inte är benet i sig som är skadat, utan det är blodig avföring som runnit. Detta på grund av en dödlig inälvsparasit som tydligen börjar bli allt vanligare bland rådjuren och som tagit kol på en stor del av Danmarks rådjur enligt viltvårdaren.
Det lilla rådjuret fick somna in och räven får vara glad, trots att han missat sitt byte, att han inte tog en smakbit på kidet.

 

Till skillnad från denna traumatiska morgon så har resten av veckan varit ganska lugn. Jag var på bio i måndags med syster Natalee och såg en förhandsvisning av svenska filmen Ego, som var riktigt rolig i allt det tragiska.
Igår hälsade jag på en gymnasiekompis som flyttat tillbaka till Stockholm, efter att ha varit i Borlänge många år. Det var otroligt trevligt och Cissi bjöd på en väldigt god lasagne.

Nu är det äntligen dags för helg och det ser jag fram emot oerhört mycket. Ha det underbart skönt alla!