Är ganska så skakig och sitter vid caféet på jobbet med en latte att varva ner med. Huvudvärken jag vaknade med imorse har utvecklats till en explosion innanför pannbenet och jag vill gå hem och bädda ner mig. Måhända är jag sjåpig men jag kan inte rå för det hur mycket jag än skulle vilja. Jag krockade med bussen för någon timma sedan på Nynäsvägen på väg in till stan. Två bilar hade stannat vid en påfart bortåt g:a Enskede för att invänta min buss som kom körande. Den tredje bilen tröttnade på att vänta och bestämde sig således för att köra om dem och ut just där bussen kom åkandes... Jag satt på tredje högra raden vilket var ungefär i höjd med krocken. Det flög glas överallt och smällen var kraftig, men ingen skadade sig tack och lov. Jag hade dessutom bussbälte, vilket jag inte förstår inte är obligatoriskt. Det är ju till och med böter i bil. Att jag reagerade som jag gör tror jag kan bero på att jag och Oskar krockade bara några hundra meter därifrån för bara knappt två år sedan. Sen dess har jag tyckt närliggande bilar och snabba inbromsningar varit jobbigt. Jag åker givetvis bil ändå, men är mer noga med avstånden. Det gick ju trots allt bra idag, men plåt som knöglas och glas som kraschas etsar sig på något vis fast i huvudet. Skönt i alla fall att det är fredag.