Hur kan allt var så mörkt när solljuset starkt silar in genom fönstret?
Den blå himmelens livsglädje dold i en känsla av sorg.
Tiden går så fort, som ett direkttåg utan stopp. Ibland faller någon av på vägen, men alla andra måste fortsätta framåt.
Först när det oförutsägbara och dystra händer kan man förstå att uppskatta det man har.

En kollega gick hastigt bort igår. En fantastisk människa som alltid var glad, oavsett hur stressigt det kunde vara.
Stämningen här på kontoret är låg och tyst. Alla kände henne på något sätt efter 30 år på företaget.
Vila i frid Maria.