Våren är alltid så speciell. Det mörka försvinner sakterligen medan det ljusa tar över. Snön smälter bort och fram kommer ett bortglömt minne av grönt med knopp av krokus och snödroppar. Fåglarna börjar sjunga igen, vattnet svalla, svanarna återvänder och likaså haren.
Även människorna kommer ut från sitt vinterskal. Lager efter lager av tjocka kläder och halsdukar tas av och näsorna letar ständigt efter den lilla solglimten som värmer där man finner lä. Gärna på en uteservering, där stolarna ställts ut just som den sista snögnuttan börjat smälta.
Det är också mycket förhoppningar som sjuder. Man planerar semestern, alla middagar som ska intagas i trädgården, planteringsprojekt, altanbyggen, picknickar, fest med vännerna och allt som hör sommaren till. Våren blir en ända lång väntan på den sommar man just börjat ana.

Men ingenstans i denna planering räknas det allt för vanliga regnet in. De kalla, blöta dagarna som sätter käppar i hjulen för alla dessa idéer och projekt man längtat efter att få genomföra. Så kommer snabbt hösten och vintern, och oavsett hur fina dagarna då ter sig, så kan de aldrig mäta sig med en varm solig sommardag. Plantering och festhållning i kall slasksnö är helt enkelt inte samma sak.
Många blir nere. Man stänger in sig hemma så fort man slutar jobbet, som man för övrigt går till när det är mörkt och går hem från när det är bäcksvart. Det bylsas på varma kläder, brassar element, tänds ljus och görs allt för att få den där varma, ljusa känslan.

Men så kommer då våren igen, och oavsett hur många regniga somrar vi varit med om så spirar hoppet än en gång om den årstid som nalkas.

Själv ska jag plantera örter och grönsaker, grilla mycket, fiska och bada en hel del och självklart bara ta det lungt ute på altanen med ett glas iste och en bra bok. För visst får vi väll sol?